Som yogautövare och yogalärare använder jag mig av andningens potential och det har alltid varit en naturlig del av min praxis. Jag har sedan tidigare fått en viss medvetenhet om hur olika situationer påverkar och begränsar min andning och vad jag kan göra för att hitta tillbaka till balansen. Hösten 2014 gick jag kursen till Andningsinstruktör för Anders Olsson och följde i och med det 28-dagarsprogrammet.

I vardagen har jag haft stor hjälp av Relaxatorn som vi använde under kursen för att träna diafragman och ett förlängt andetag. Idag använder jag den vid behov, framförallt vid tillfällen då jag upplever mig lite ”uppe i varv” och behöver fokusera.

I och med kursen fick jag ett nytt perspektiv och förståelse för andningens betydelse och teknik vid träning. Jag går på jympa och brukar använda mig av andningens kraft vid träning och ser till att inte hålla andan, som det annars är lätt att göra vid ansträngning.

Men att endast andas genom näsan vid träning var något helt nytt för mig. Så jag började praktisera det också successivt och märkte att det gick jättebra. Jag noterade att det skapade en skön och harmonisk känsla i kroppen.

Näsandning funkar även vid hård intervallträning

Även om jag går på ett intensivpass kan jag praktisera näsandning under passet, även i intervaller. Vid sista syretopp är dock pulsen för hög och då brukar jag andas in genom näsan och släppa ut luft genom munnen.

Jag har även testat att springa ca 7 km med sluten mun vid ett par tillfällen, men jag har inte löptränat många gånger under våren. Som det brukar sägas, övning ger färdighet. Man får sänka tempot till en början för att sedan successivt öka när man har hittat tekniken.

En fredag i början av maj 2015 fick jag reda på att Ultraloppet Aros Marathon ägde rum samma helg och bestämde mig för att delta. Jag vet att Anders Olsson har sprungit en halvmaraton tejpad med Silvertejp vid ett tillfälle. Så jag tänkte: Varför inte ”göra en Anders Olsson”, fast med Sleep Tape. Jag har sprungit en halvmaraton tidigare i mitt liv för flera år sedan. Nu skulle jag springa 25 km mellan Örsundsbro och Enköping.

Så vad var grejen med att tejpa munnen och vad var effekten?

Som jag nämnde hade jag inte löptränat inför loppet då jag bestämde för att delta dagen innan. Jag har yogat och jympat samt dagligen cyklat till och från jobbet och tänker alltid på att andas genom näsan. Jag har dessutom andningstränat relativt regelbundet med Relaxatorn. Nu var jag nyfiken på att se om jag skulle kunna klara av att springa 25 km med stängd mun hela loppet.

Man behöver ju inte tejpa munnen utan kan näsandas ändå. Men detta var mer som ett experiment för mig själv och för att kunna dela med mig av erfarenheterna. Munnen tejpades för att förvissa mig om att munnen var stängd hela loppet.

Med tejpad mun undviker man dessutom småprat som stör andningsrytmen. För min del skapade det också intresse och nyfikenhet som gav mig en möjlighet att sprida kunskapen.

Intog ingen vätska eller energi under loppet

Under loppet intog jag varken vätska eller någon form av energipåfyllnad. Jag kände faktiskt inte att jag behövde det. Det styrker studier som visat på att man vid munandning släpper ut 42% mer vätska. Dessutom styrker det teorin om att när kroppen har god tillgång till syre förbränner kroppen fett, vilket ger mer uthållig energi.

Jag kände mig fräsch under loppet och hade ork. Min akilleshäl är annars att jag ofta får kramp i vaderna. Men nu hade jag inga problem. Det verkar som att god syretillförsel till musklerna avhjälpte det.

Jag hittade in i en rytmisk, medveten och förlängd andning. Kanske var det så att kroppen inte utsöndrade adrenalin och kortisol i samma mängd genom andningstekniken och gav mer avslappnade muskler.

Snabb återhämtning efter “mördarbackarna”

Fokusen på andningen var mig till hjälp då det blev mentalt utmanande. Efter ca 21 km kom två s.k. ”mördarbackar” i en grusgrop, varav den ena var på ca 300 meters höjd. Men trots påfrestningen upplevde jag snabb återhämtning med andningen.

Många trodde att det var jobbigare att springa med tejpad mun, men jag säger att det var tvärtom. Det var det som gjorde att min kropp fixade det här. Jag sprang inte snabbt med det var ett skönt tempo och tiden var helt okej, 25km på tiden 2:45. Det viktiga för mig är att det ska vara skönt och roligt och att kroppen ska hålla.

Jag har delat med mig av mina erfarenheter på Facebook och till andra som deltog i loppet. Det finns ett intresse och nyfikenhet. Flera personer har kommit fram till mig efteråt och sagt att de har provat att näsandas vid träning och att de är nöjda med det för att de upplever en förbättrad träningsupplevelse.

Det är roligt att andra har känt sig inspirerade av detta som, egentligen var ett väldigt spontant infall från min sida.

– Monika Vasic, 41 år, Enköping, MoYoLo