Musiker! Blåsare! Sångare! Jag har hittat ett grymt verktyg som förbättrat min andning och därmed kraften och uthålligheten i mitt spel. Jag är professionell musiker och har spelat trombon sedan jag var 10 år, vilket innebär att den nu varit min ständige följeslagare i 38 år. Sedan i våras har jag tränat med andningstränaren, Relaxatorn. Den ger ett motstånd på utandningen liknande det som uppstår när jag spelar trombon. Med tanke på att jag spelar trombon nästan varje dag, så är jag upptränad i andningsmuskulaturen. 

Men Relaxator-träningen har gjort min diafragma ännu starkare. Magstödet har blivit starkt som ett jäkla krigsfartyg, som en rejäl botten att luta sig emot. När jag tar hjälp av diafragman så sköter sig resten självt.

Bättre magstöd gör att jag kan hålla tonerna längre

Det har i sin tur gjort att jag har en bättre uthållighet och tonerna får en mycket bättre bärighet. Jag kan spela starkare och hålla tonerna längre. Jag bli också mer närvarande när jag spelar, vilket så klart är bra när det gäller det konstnärliga uttrycket.

Ibland sitter jag med Relaxatorn på tunnelbanan. En del tittar men det bryr jag mig inte om, låt dem titta. Kan ju lika väl träna min andning som att fibbla med mobilen….

Just nu spelar jag trombon och sjunger i showen ”Körberg och Dalle” på Intiman. I den här showen sjunger jag mer än jag brukar och märker att jag inte får ont i halsen, något som kunnat hända förr när jag sjungit mycket. Det känns som att jag sjunger ”rätt”.

Jag kan sjunga starkt och vågar sjunga ut på ett annat sätt än tidigare, tack vare att jag har ett bättre magstöd. Än så länge är mitt förbättrade magstöd en färskvara som kräver att jag tränar varje dag. Men övning ger ju färdighet och förhoppningsvis blir det medvetna diafragma-stärkande andetaget på sikt allt naturligare utan att jag behöver tänka på det.

Ytlig andning ökar nervositeten

I mitt arbete som Mental tränare för musikstuderande och artister jobbar jag en hel del med andningen eftersom den är en stor del i att hantera nervositet och stress innan scenframträdanden. När man ska upp på scenen och det låser sig, är det oftast andningen (den felaktiga) som är en stor del av problemet.

En för ytlig andning gör att nervositeten ökar. Då tappar man närvaron och tillgången till sin fulla potential som musiker. Man blir begränsad och vingklippt.

Sedan i våras brukar jag promenera och träna på gymmet med stängd mun. Första gången jag skulle testa att tejpa för munnen när jag var ute och gick (för att det skulle vara lättare att hålla munnen stängd), tänkte jag att jag målar läppstift över tejpen för att det skulle se mer naturligt ut, så att ingen skulle märka det. Men när min dotter fick se mig höll jag på att skrämma slag på henne, haha.

Jag tejpar också för munnen på natten varje natt sedan en tid tillbaka. Det är så skönt att slippa sova med öppen mun, blir så torr i både mun och näsa då. Plus att jag vaknar ofta av att själva käken ”slår i botten”.

Andningen har en stor del i mitt välmående

Under flera år att jag haft någon slags andningsuppehåll på dagtid. Andningen har fastnat i bröstet. Och det har blivit värre och värre. Jag håller en hel del föreläsningar och i samband med det har jag blivit nervös och känt att jag inte kunnat andas. När jag stressar så tappar jag andningen och växlar troligtvis mellan att ena stunden inte andas alls till att i nästa sekund andas för mycket.

Efter att jag kom i kontakt med Medveten Andning har jag förstått att andningen har en stor del i mitt välmående. När jag är stressad och nervös tar jag bara Relaxatorn i 5-10 minuter och kommer då ned i varv och får kontakt med andningen.

Jag använder den också en stund innan jag övar trombon för att få igång hela systemet. Det blir också ett bra sätt att samla mig så att jag kan fokusera på det jag ska göra. Nästan varje morgon inleder jag min meditationsstund med Relaxatorn.

Jag tog kontakt med Anders när jag märkte att jag nästan hyperventilerade genom munnen för att få luft när jag pratade med folk. Det var jättejobbigt. Var tvungen att ta en lång paus för att alls få in luften. Efter ett par, tre, sessioner med Anders har det helt försvunnit och jag kan andas in lugnt genom näsan. Jag tränar också på att tala långsammare och litar på att det jag har att säga är så pass intressant att folk kan vänta på mina inandningar genom näsan.

– Mimmi Hammar, 48 år, Fruängen, Trombonist, sångerska och mental tränare