Jag har just kommit upp ur badet. Det var knappt tio grader Celsius. Handduken sladdrade iväg i blåsten och strax efter rullade tofflorna. Å andra sidan dök solen upp en sväng och jag njöt av den omedelbara värmen mot ansiktet trots vindens vassa vinande kring pannan. Att bada ute är en speciell känsla. Jag har ofta undrat hur jag kan njuta så ofantligt av att ligga i blöt i stora vatten. Innan jag beskriver hur jag gör för att njuta av kalla bad vill jag berätta en av de många erfarenheter jag har som fått mig att lita på processen som sätts igång av Medveten Andning.

Andningen som ett mirakel när jag föll bland taggbuskar och nässlor

En härlig sommardag var jag ute och röjde i en gammal trädgård iklädd kortbyxor och t-shirt. Fastnade med foten i en rot, for baklänges rakt in i en djungel av björnbärssnår som repade sönder mina bara kroppsdelar på väg ner mot landningen i en hög med nässlor. Av erfarenhet visste jag vad jag hade att se fram emot: Hullingar och nervgift skulle snart få huden att svälla upp i vita, svidande klumpar.

Ju mer jag försökte få loss foten desto värre stack taggarna in i armar och ben och nässlorna brändes. Jag kände mig maktlös där jag låg och längtade efter ett mirakel. Då kom jag att tänka på ”Andas långsamt ut – det ger kroppen kraft”. Dock kände jag ingen större tillit processen i just detta dilemma men i brist på andra alternativ så pressade jag mig.

Andades ut ordentligt – släppte in ny luft genom näsan, och uuuut långsamt igen. Fokus på avslappning. Hjärnan lugnade sig och vips kom jag på hur jag kunde rulla och vrida mig snett upp genom att få ner en hand i taggfri mark och tvinga mig upp i en utandning och så lirka loss foten. Jag kände mig som världens härskare när jag kom upp på fötter igen!

Det märkligaste var egentligen inte att jag kom loss utan vad som hände sen. Eller inte hände, rättare sagt. Ett par timmar efter förvånade det mig att jag endast hade kvar lite spår efter revor och några små vita prickar och inget ont alls! Jag skulle vilja att en expert förklarar detta fenomen, jag har själv inte tillräckligt djupa kunskaper men jag vet nu att det medvetna och lugna andetaget skapar förutsättningar för att lindra smärta, tänka klart och läka snabbt. Det räcker gott för mig! (Och visst har jag säkert hört det på de utförliga lektionerna i Medveten Andning men förklara duger jag inte till.)

Hur jag gör för att njuta när jag badar kallt

Utan fler långa utvikningar ska du nu få veta hur jag badar kallt – och njuter av det.

1. Jag lämnar helt enkelt det jag nu pysslar med, byter om till baddräkt och går ner till stranden.
2. På väg ner mot vattnet andas jag långsamt med näsan, samlar mig några sekunder i nuet och har särskilt fokus på långsamhet i utandningen. Mår bäst av att föreställa mig andetaget genom kroppen.
3. Och så går jag ut i vattnet, slänger mig baklänges på en utandning (ryggen är mindre känslig än magen) och sprattlar med benen så det stänker hej vilt.
4. Hur kallt det än är fokuserar jag på utandningen, avslappningen och nuet. I varje steg, i varje simtag. Detta lugnar ner och skapar njutning. Förr joggade jag mig alltid varm innan jag hoppade i, vissa har tillgång till bastu men inte jag, inte heller har jag några andningsövningar för mig eller visualiserar värme, nej jag bara andas långsamt ut, är i nuet och njuter av det.

En dag gick det dock inte som planerat, men det var ”Badonsdag” så det var lika bra att få det gjort om det ska hinnas med. Hoppade ur bilen och i badkläderna, gick ner till bryggan och reagerade på hur ovanligt ruggigt och kallt det kändes! Klev ner i något som måste ha varit mycket kallare än isvatten – för det har jag ju badat i förr men det här var vidrigt. Hackande pressade jag fram en långsam utandning men det blev aldrig riktigt bra.

Upp igen. Börja om. Ner i kylan, lita på andetaget, andas låååångsamt uuuut. Nej, det var helt omöjligt – trots tekniken med andningen. Förr hade även ett sånt dopp fyllt sin funktion för då tyckte jag det räckte för mig att kalla bad gav varma eftervallningar när blodbanorna byter diameter och kroppen prioriterar om blodflödet. Men nu har jag ett annat syfte, jag vill känna njutning nu. Inte sen.

Det tog ett tag innan jag fattade vad som gått fel: Denna dag hade jag fullt upp och tankarna var på en annan plats än kroppen. Teknik och duktighet hjälper föga om inte kropp och sinne hänger ihop! Det enkla är det stora och när man väl har fått uppleva att man kan förändra en känsla står världen med öppna armar. Jag är så glad att jag har Medveten Andning för det ger mig alltid nya chanser att styra mig till de känslor jag faktiskt vill ha.

Med denna stora glädje och erfarenheter i bagaget hälsar jag dig som vill ha lite stöd och pepp välkommen till min Facebookgrupp Andningspuff – för en liten daglig puff i rätt riktning.

– Med stor tacksamhet, Madeleine Blomberg, Bergkvara