På en kurs i Kalifornien 2006 var jag med om en väldigt stark händelse. Det var den dyraste kurs jag någonsin gått då den kostade över 130 000:-. Jag hade absolut inte råd att gå, men någonting inom mig sa att jag var tvungen. Jag hade inget val. Punkt. Kursen var väldigt intensiv då vi höll på i 16 timmar om dagen i sju dagar. Vi satt vi i en ljudisolerad kammare och hade en datorskärm framför oss och lyssnade på våra hjärnvågor.

Det hela påminde om en flygsimulator, inte minst med tanke på att vi befann oss bredvid ett flygfält, kontrollrummet bestod av massor av teknisk apparatur och det var fler personer i personalen än vad vi var kursdeltagare.

Jag hade ett antal elektroder fastklistrade på hjässan och de var i sin tur kopplade till en dator. Via elektroderna analyserade datorn mina hjärnvågor och baserat på hur de såg ut skickades olika ljud tillbaka till surroundhögtalarna i kammaren. Vid slutet av varje 2-minuters session visades olika poängsummor. Ju högre poäng, desto mer var mina hjärnvågor ihopsynkade med varandra, dvs de olika delarna i hjärnan samarbetade bättre. Så ljudet som spelades i högtalarna var en direkt reflektion av hur min hjärna arbetade.

Vi fick olika arbetsuppgifter att jobba med i kammaren och en av de viktigaste sakerna vi fokuserade på var att förlåta – vår familj och våra vänner, förlåta människor som gjort oss illa, förlåta oss själva för att vi gjort illa andra osv. Ju bättre jag var på att förlåta och komma i kontakt med min inre kärna, ju högre poäng och ju mer harmoniskt blev ljudet, vilket gav mig omedelbar feedback om huruvida jag var på rätt väg eller inte. I början tyckte jag det var väldigt svårt, eftersom jag hade levt i stort sett hela mitt liv uppe i huvudet, men ju mer jag övade desto bättre blev jag på att förlåta helhjärtat, inte bara i huvudet.

“Du är Petrus – du ska följa mig och hjälpa mig”

Vid ett tillfälle, när jag satt i kammaren, upptäckte jag plötsligt att jag befann mig på en stor teater. Jag satt på balkongen och tittade ned på scenen. Ridån var stängd, men det fanns någon bakom ridån, tvekande huruvida han eller hon skulle våga öppna upp ridån och visa sig eller inte. Detta pågick en stund, tills plötsligt, på samma sätt som i en Disneyfilm när man släpper ut anden ur flaskan, en enorm figur uppenbarade sig. Den fyllde hela scenen och nådde ändra fram till balkongen där jag satt. Upplevelsen var så kraftfull att det kändes som att jag hade träffats av blixten. Figuren var Jesus och han hade ett viktigt meddelande till mig. Han sa ”Du är Petrus. Du ska följa mig och hjälpa mig.”

Även om det var en väldigt stark upplevelse förstod jag inte särskilt mycket av som just hade hänt. En anledning var att Jesus pratade engelska och sa Peter, som är det engelska namnet på Petrus. En annan anledning var troligtvis att jag inte ville förstå, då jag intuitivt insåg att det skulle ha stor påverkan och kanske till och med komma att förändra mitt liv. Men senare när jag delade min upplevelse med kursledaren, professor Jim Hardt, förklarade han att enligt bibeln hade Jesus sagt till sin lärjunge Petrus ”Du är Petrus, klippan, och på denna klippa ska jag bygga min kyrka”. Jim fortsatte och sa att kanske betydde att jag skulle starta en ny andlig gren (spiritual lineage).

Jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv att jag inte hade den blekaste aning om hur denna nya andliga gren skulle bli verklighet eller vad den skulle innefatta, samtidigt som jag kände att han troligtvis hade rätt. Eftersom jag alltid känt att mitt liv har ett viktigt syfte, så kändes det på ett sätt ganska rimligt. Som en anekdot kan jag nämna att företaget jag hade startat ett år tidigare, Sorena AB, faktiskt betyder stamledare, klanledare (tribal leader) på persiska, vilket jag inte var medveten om när jag skapade namnet. Sorena är en ordlek av de två första bokstäverna i mitt och mina barns namn Anders, Eric och Oscar, vilket blir Aneros. Och baklänges blir det Sorena.

Några år senare, 2009, hade jag upptäckt den otroliga kraften som finns inbyggd i vårt andetag. Det var då jag bestämde mig för att bli en av världens främsta experter på andning och formade konceptet Medveten Andning.

Min inre visdom som talade till mig

Så vad innebär upplevelsen i den ljudisolerade kammaren för mig? Till att börja med så är jag inte religiös i den bemärkelsen att jag utövar någon särskild religion. Jag anser inte att jag är kristen, protestant, buddhist, muslim, hindu etc. För mig är Jesus precis som Buddha, Muhammed och andra andliga ledare, historiska personer som representerar kärleksfrekvensen och möjligheten att vara snäll och förlåtande och inspirera människor till bra handlingar.

Jag tror att min upplevelse i själva verket var min inre visdom talade till mig, för att hjälpa mig att bege mig ut på resan och forma konceptet Medveten Andning. Det gav mig en tillit och inre styrka som jag burit med mig när jag tvivlat under resans gång, vilket hänt mer än en gång. Exempelvis jobbade jag utan lön under sex år, från 2010 till 2016. Jag tvingades sälja mitt hus 2010 och leva på besparingar för att kunna fortsätta att utveckla Medveten Andning. Jag ångrar inte på något sätt denna resa, som emellanåt varit tuff, tvärtom, min poäng är att upplevelsen var kraftfull och att den satte sig på djupet.

Anledningen till att figuren uppträdde som Jesus är troligtvis på grund av att jag växte upp i ett hem som till viss del var kristet och att jag gick i söndagsskolan när jag var liten. Eftersom våra upplevelser som barn har en enorm påverkan hade figuren som uppenbarade sig troligtvis varit från en annan religion om jag hade växt upp med den religionen istället.