Hög, oövervinnlig och immun mot negativa tankar efter koldioxidbadet

Anders Olsson Kundberättelser Kommentera

Vad i hela friden är det du har skapat????! Hur länge ska man gå runt och vara så här hög? Känner mig lätt som en flygande drake. Oövervinnlig som Michael Jordan och knät, ja efter att ha haft problem med artros i ett år tror jag att det nästan är bra redan. Skojar inte. Det var nog tur att jag inte låg i koldioxiddräkten längre än 30 minuter, för jag håller bokstavligt talat på att lätta från markytan 😂

Känns som jag skulle kunna springa 10 km på 34 minuter. Jag har inte kunnat springa på ett år, men nu tror jag banne mig att det är nära. Känner mig totalt befriad från tryck. Total lättnad på alla sätt, såväl mentalt som fysiskt. Aldrig upplevt något liknande.

Det här är något av det

coolaste jag varit med om!

Ruset satt i ca 12 timmar och var något av det coolaste jag varit med om. Av någon anledning reagerade mitt kropp/psyke som på en drog. På ett bra sätt, men det var väldigt intensivt. Allt kändes möjligt, jag bubblade av inspiration och idéer, var så positivt inställd till allt i hela världen så jag inte visste var jag skulle göra av all kärlek 😂

Jag hade en total övertro på min fysiska förmåga och det kändes som att jag hade kunnat klara av vilka fysiska utmaningar som helst. Kroppen kändes ungefär så återhämtad som det knappt ens är möjligt för en kropp att bli. Ett tillstånd man inte ens kan föreställa sig om man inte har upplevt det. Det kändes även som att jag höjt min tolerans för koldioxid. När jag cyklade hem efter behandlingen kunde jag öka på utandningen med 2 tramp med lätthet.

Så idag är lite dagen efter. Men jag mår bra 😊 och är väldigt fascinerad. Jag känner mig inte alls hög och sådär överdrivet upprymd idag. Snarare lite smått trött. Vet inte om det är en naturlig konsekvens av koldioxiden (som jag ännu inte kan tillräckligt mycket om) eller om det bara är en helt logisk ”baksmälla” av att jag blev så ”hög” igår.

Knät känns fantastiskt och jag har

till och med kunnat jogga en kilometer

Ja, vilken jäkla upplevelse! Fortfarande, nu en vecka senare, är det svårt att beskriva i ord för någon som inte varit med om det. I fredags efter behandlingen var jag alltså hög och oövervinnlig. Kändes som jag skulle levitera iväg och jag var helt immun mot negativa tankar. Tror aldrig jag varit så lycklig (utan konkret anledning att vara det). Det var precis som att ha tagit världens bästa drog. Och jag började genast tänka att det här kan man bli beroende av. Det här tillståndet vill man vara i igen! Lika häftigt var det hur kroppen kändes. Knät (som jag haft problem med i 8 månader) kändes bättre än någonsin.

Men det var mer än så. Det var som att alla blockeringar, som man normalt kanske inte är medveten om, hade lösts upp. Jag förmodar att det är cirkulationen som hade kommit igång precis överallt, tack vare att jag tar upp koldioxid genom huden. När jag kom till gymmet kunde jag gå rätt på avancerade gymnastiska övningar utan att behöva värma upp. Inget gnissel i leder. Bara lätthet. Och styrka. Och lust och glädje.

Jag pressade även på rätt hårt på cardio-maskiner och kände att det fanns mer att ge än normalt. Körde givetvis näsandning och det var som att min kropp höjt sin tolerans för CO2 av behandlingen. Paniken kom inte på samma sätt som innan. Jag förmodar (i min okunnighet) att det kanske är precis så här det känns när våra kroppar kan utföra alla sina essentiella funktioner med minsta möjliga ansträngning? Det var precis som att det inte fanns något energisvinn. Att jag kunde använda all energi till att prestera. Att alla övriga funktioner liksom var optimerade och därför inte sög energi. Magiskt! ❤ Så jäkla magiskt.

Jag hade en kompis som skulle iväg och tävla och ville komma över till mig på sen massage. Hon skulle komma 21 på fredagskvällen, men kom 23…det gjorde absolut ingenting! Jag var ju immun mot allt och bubblande glad och lycklig oavsett vad! Masserade henne 2,5 – 3 timmar mitt i natten. Och fortfarande hade jag massa energi (ungefär som du när du cyklade hem från jobbet mitt i natten efter din första träningspass+koldioxidbehandling) 🙂

På lördagen kände jag mig lite bakis. Hade också lite huvudvärk. Träningen gick sådär och jag tänkte att det nog berodde på att jag varit uppe och svävat och snurrat runt högt uppe bland alla starka lyckokänslor i ca 12 timmar dagen innan. Nervsystemet var liksom lite utmattat. Precis som en baksmälla. Huvudvärken satt i fram till kvällen, men jag var spänd på att se hur jag skulle må på söndagen. Tog det ganska lugnt och nördade ner mig resten av dagen i poddar och böcker och allt material jag kunde komma över.

På söndagen mådde jag toppen igen! Inte sådär hög som på fredagen, men allt kändes super! Kroppen sådär härligt återhämtad och sinnet ljust och positivt. Knät fantastiskt i jämförelse med hur det varit. Så pass att jag inte kunde låta bli att ta några löpsteg ute i solen. Wow! Första gången jag kunnat springa på ett år. Tog det oerhört lugnt, med näsandning och förlängd utandning, och satte en gräns på en kilometer. Jag blev så glad att jag blev gråtfärdig. Människa igen!!! Att inte kunna springa på ett år och kanske aldrig mer kunna göra det har varit tungt. Det har varit så illa att jag under cirka fyra månader nu inte ens har kunnat gå en kortare promenad utan besvär. Varje steg har varit en pina.

Och här joggade jag nu lite lugnt i solen och kände knappt någonting. Självklart ropar jag inte hej. Men att få uppleva det en gång till var overkligt. Bara de som står mig närmast och som följt mig under de senaste åtta månaderna kan verkligen förstå hur stort det var. Fick verkligen nypa mig själv i armen. Inget har haft en sån effekt. Inte ens starka doser antiinflammatoriskt (som jag avskyr, men varit tvungen att ta till ibland för att kunna röra mig).

Jag älskar känslan av att vara helt återhämtad

efter ett hårt pass som näsandning ger

På måndag och tisdag kände jag mig fortsatt riktigt pepp och stark. Utmanade mig att köra crossfit-pass med några unga grabbar och var last (wo)man standing varje gång. Lyckades nästan helt och hållet köra näsandning, men det är fortfarande lång väg att gå när man blandar in en massa gymnastik och strongman och skivstång. Ibland ger jag efter och öppnar munnen. Men jag kan pacea mig själv på ett annat sätt och fördröja laktatexplosionen i musklerna. Dessutom hetsar jag de andra genom att se så oberörd ut 😉

Nu, en vecka efter, känner jag nog inte så stor effekt längre. Men jag är fortfarande helt fascinerad och upprymd av upplevelsen. Och jag har nog ökat på Relaxator-träningen en hel del, oftast blir det ett par timmar om dagen.  Idag kände CO2-junkien i mig abstinens så jag bestämde mig för att göra ett högintensivt cardio-pass med tejpad mun för att försöka komma i närheten av upplevelsen med dykardräkten. Jag älskar det! Jag mår så bra av det! Men visst, det blir ju inte alls samma starka effekt som av dykardräkten, men även det är beroendeframkallande och det blir tydligt vilken otrolig potential det finns i den här sortens träning. Jag kunde trycka på riktigt bra utan att känna mig ansträngd och efteråt var det återigen som att jag inte utfört något arbete, trots att jag under 60 minuter säkert legat kring 85% ansträngning.

Jag älskar känslan av att vara helt återhämtad efter ett hårt pass som näsandning ger. Inte alls dränerad och utmattad. Och jag känner även hur bra det är för knät. Rena terapin för knät. Det var märkbart bättre efter träningen! Självklart är jag lockad av och fascinerad över att kunna tänja på gränserna rent prestationsmässigt. Men just nu är det som lockar mest med den här sortens träning att det är som medicin för knät och för att reducera inflammationer i kroppen!

Alexandra Kolam, 42 år, Stockholm, personlig tränare och massageterapeut, fd crossfit atlet på elitnivå, @alexandrakolam

Dela gärna denna sida